Ångest har många ansikten.

Låg och sov när jag hörde mammas upprörda röst i hallen. Hon sprang in i mitt rum och kastade en tröja på mig och sa att vi skulle iväg på en gång. 

 

Mormor. 

Min älskade människa. 

 

Det här är inte bra alls. Fick ringa taxi, slänga på mig kläder och åka. 

Nu sitter jag här och ser hennes ledsna ansikte. Hon är blek sjuk och gråter i perioder. 

Yttligare en smäll.. 

Hon har genomgått två operationer på två dagar, dem sa att det skulle bli bra.

 

Sen kom bomben.

Dem kan inte rädda hennes ben.

Vi väntar på besked om amputation. 

 

Hon har genomgått så mycket..

cancer, dödsfall, förlorat sin man, och nu benen.

amputerar hon inte så får kallbrand, riskerar blodförgiftning och kan dö.

 

hatar att jag inte kan hjälpa henne. 

Bara sitta och försöka säga att allt kommer bli bra.

 

min älskade.. jag önskar att jag kunde ge dig allt fint i hela världen. <3