Miss sad.
Utanpå ligger masken på som om jag vore vem som helst.
Inuti mig så går jag sönder.
Jag har så mycket självhat just nu, ångest som trycker på. Samma gamla vanliga skit.
Har god lust att skita i att hålla mig "ren". Smärtan inom mig gör att jag bara vill avsluta allt, men ingen förstår det. Mitt liv är ingenting, jag kommer inte bli något, låt mig bara försvinna förevigt.
Folk tänker oftast:
"Idag är Nathalie ju glad, eller åh hon ler och skrattar, härligt då kan hon ju inte må dåligt!"
MEN NI HAR FEL!
Smärtan är där hela jävla tiden och jag orkar inte. Ingenting kommer att bli bra så är det bara.
Självmordstankar, bråk, slagsmål, ångest, listan är lång.
Hej och välkommen till mitt äckliga liv.
Fuck åt helvete med det såkallade bra liv.
