Behandlingshem.
Jag är ledsen igen.
Börjar innerligt fundera på om det är värt att bo på behandlingshem igen.
Jag har ju bott på behandlingshem förut men då hade jag inte någon diagnos och det var pågrund av andra anledningar.
Jag kan inte bo hos min pojkvän såhär, jag vill men kan inte, känns bara som att jag tränger på, orkar inte känna så hela tiden.
Tankar flyger runt i huvudet..
Finns det ens behandlingshem i närheten av Stockholm som är just inriktad på borderline patienter?
Är det isåfall ens värt?
1-2 års behandling med permissioner då och då, så jag kan fullfölja behandlingen och förhoppningsvis bli friskförklarad snabbare.
Känner mig totalt värdelös just nu.
Ingenstans att bo, förlorar allt.
Förlorar kontrollen.
Känner mig ensam, bortglömd, oälskad, ovärd.
Död åt allt.
imorgon lär jag väl ångra detta tänkandet. Men långsiktigt, vem orkar leva såhär?
Kanske kan vara värt att iaf kolla upp med behandling? så kan du ju bestämma senare om du vill gå eller inte<3
