Ångest har många ansikten.

Jag är för en gångs skull stolt över mig själv.
Igår när jag mådde riktigt dåligt så tog det 20 minuter innan jag bokstavligen pressade mig till att gå fram till Jesper och kramas.
Såfort han släppte mig så blev jag likadan, tillbakadragen, ville inte osv men jag klarade mig och känner mig stark.

Trodde gårdagen skulle sluta illa som alltid men jag fixade det.
Behöll kontrollen och det blev inte ens bråk.
Skööööönt!

Duktigt.
Hoppas att allt känns bra idag, vill gärna kunna njuta.