Ångest har många ansikten.

Jag har haft det bra i några dagar men nu bubblar allt upp, ångest och hat.

Vill isolera mig, sluta känna, dö.
Inte dö bokstavligen men jag vill inte leva.
Jag som haft ett helt okej humör så pass "länge".

Men som jag visste sen tidigare, jag ska inte vara lycklig.

Kommer bli en jobbig natt. En förjävliga jobbig natt.
Borde försöka ta emot tröst, men jag klarar inte av det.
Kommer faila som alltid.

Att bara bli vidrörd när jag känner såhär kommer få mig att uppleva jobbigare känslor.
Hjärtat slår äckligt snabbt och jag vill bara ge upp.

Orkar inte med mig själv.