Ångest har många ansikten.

Något som träder in oftare hos mig.

 

Jag kan hålla mig borta från det men jag har haft stort sug vid ångest attacker på senare tid och tillslut brast det  för mig.

I samband med det här så var jag med i en obehaglig situation som jag inte riktigt kunde hantera, dessutom hade jag druckit också. 

 

Det spårade ut men det slutade med att jag fick stöd av flera stycken samtidigt. 

Folk såg. 

Folk visste.

 

Jag har skrutit mig lite mer nu på senare tid än innan då jag lyckats hålla mig ett bra tag.

Varför?

 

Jo för det går åt helvete med allt.

Känns inte som att människor förstår hur jävla ont det gör heller.

Men jag klandrar ingen, borderline är inget som är lätt att förstå sig på. Knappt så jag själv hinner med i svängarna.

 

Jag har inte kunnat gå på mina behandlingar, jag har inga mediciner för mitt tillstånd, min vardag går inte ihop.

Soc hjälper mig inte. Ingen hjälper mig.

 

Hålet inom mig, den där tomhetskänslan, den försvinner aldrig.

Denna känsla bär jag på dygnets alla timmar.

Ångesten kan antingen vara grov eller lättare men den finns ALLTID där.

 

När jag har lättare typ av ångest är det lätt att jag glömmer bort den och mår överdrivet bra.

Sen slår den tillbaka riktigt hårt och jag kan ta till alkohol, piller, rakblad eller att dra igång en jävla scen.

 

Jag tål inte att höra någon kritisera mig exempelvis.

Jag går in i försvar och beter mig på ett visst sätt. 

 

- Jag kan börja gråta, känna mig liten och oskyldig, uppleva det groteskt jobbigt. 

Eller så kan jag också "få en knäpp". = bli vansinnig.

 

I dessa lägen så kan ingen stoppa mig, jag skulle kunna göra vad som.

Slåss, kasta saker i väggen, uppträda aggressivt, starta bråk osv. 

 

Ta """"" som ett exempel. 

Vi har bråkat tusen gånger och h"n utmanade mitt humör rätt så överdrivet en gång.

Jag sparkade ner "" på öppen gata mitt i stan och bröt """" revben.

 

Gör ont att tänka på det.

H"n är dock inte så oskyldig utan har skadat mig  vid upprepade tillfällen också. 

(Kan inte skriva ut namn eftersom den där vuxna subban läser min blogg.) (Please die)

 

Här är iallafall min arm.

Fint va?

Rann var och skit ur såren, infekterat var det.

Nu är det bara skorpor. 

 

Jag har fullt med ärr överallt. 

Don't Ever do this to yourself.

det är som en drog och dem som säger att det inte är det LJUGER.

 

Nu blev allt helt osammanhängande och hela inlägget blev massa svammel bara. Skriver om en sak och glider in på hundra andra saker.