Ångest har många ansikten.

Det har varit min trygghet.

Ser det inte på samma sätt längre, nu dricker jag för att njuta, ta det lugnt och inte bli för berusad.

Förr så drack jag okontrollerat mycket, har bränt flera tusentals kronor på alkohol under en kort tid. Kunde inte umgås med folk som inte drack, glömde bort hur det var att ha kul utan alkohol. Jag var provecerande, hamnade ofta i bråk på krogen, hamnat i slagsmål med folk jag inte vet vilka dem är. Gjort massa som jag ångrar, hamnade i en ond cirkel.

Drack för att bli full, för att glömma all skit, för att komma bort.

Gick inte på mina behandlingar, folk i DBT gruppen blev irreterade, fick ljuga gång på gång tills jag berättade om mitt alkoholmissbruk.

 

Men jag gillar som sagt att dricka alkohol, det gör alla i min familj haha. Det som behövs är en "stopp knapp", måste kunna säga ifrån när det blir för mycket.

Får se hur det blir med antabus kuren, beror på vad som sägs på mötet på måndag.

"Gud så spännande.."

 

Kommer aldrig glömma när jag var på kryssning med några polare när sandra fyllde 19. Var berusad innan ens båten gick och var obeskrivligt full mot kvällen. Jag blev så full så jag fick gå och lägga mig rätt tidigt, mitt sätt att ta mig in var att krypa in i hytten, gråta en skvätt, ha några blackouts och somna i toaletten.

Grekland: Där drack jag konstant, 2 veckor på sträck. Jag och bästavän sov bort dagarna, taggade upp och drack typ.. från 20.00 - 05.00. En kväll så säckade jag ihop utanför en bar och kräktes i flera timmar, var typ halvt medvetslös, kunde varken prata eller stå upp. Efter att mååånga fått njuta av att ta bilder på mig så kom ett gäng tjejer fram och lyfte mig till en gränd. Nästan lite roligt minne.. haha..