Livet vann även denna gång..
Hej jag lever.
Fortfarande. - Det här inlägget lär ingen gilla. Men det är mitt sätt att spy upp känslorna.
För första gången på väldigt länge försökte jag verkligen begå självmord.
Men livet vann även den här gången.
Vad jag höll på med vill jag inte ens gå in på men hamnade akut på sös efter en brutal överdos.
Fick prata med olika läkare och sjuksköterskor.
Dem tog blodprov på mig, fick sprutor i höftbenet, armen osv.
Skakade/ryckningar och var nära på att svimma flera gånger, febertoppar och kräkningar.
Fick ligga på AVA, avdelning 55 som är en korttidsavdelning för sluten vård av akutmottagningens patienter.
När jag kom fram frös jag, somnade till och från, skakade så hela sängen darrade, fick oxascand som skulle se till att det skulle lugna sig.
Hade jätte högt blodtryck.
Minns knappt ingenting.
Fick åka hem senare efter jag hade träffat psykriatern.
"Var det ett självmordsförsök?"
Nej hör jag mig själv snabbt säga till försvar.
"Okej bra."
Fattar han inte? Han måste ha skojat?
Han kan inte ha varit så jävla invalid eller?
När jag var lite mer klar så insåg jag verkligen vad jag hade gjort.
Jag hade verkligen försökt ta mitt egna liv.
Det fick mig att inse hur dåligt jag mår och det är skrämmande.
Hur som helst så kom jag hem..
Däckade direkt.
Sen har jag sovit till och från, har fortfarande feber och småryck i kroppen.
Jag orkar by the way helt enkelt inte BRY MIG och jag skiter i vad folk tycker och inte tycker om mig.
Träffade min nya läkare och min psykoterapuet idag också.
Var klar efter två timmar.
Testet jag gjorde för ADHD:N för ett tag sen visade negativt men jag hade inslag utav det, men nu lutar det mer mot ADD så jag ska snart göra om testet samt att min utredning för Bipolär sjukdom börjar.
Ska även hämta ut mina nya mediciner senare..
En helt annan grupp av typer jag tagit tidigare.
Någon typ av stabiliserings medicin.
Och ska även få prata två gånger i veckan, sös skickade även remiss till mini maria. Blir även ny behandling där.. Med någon annan hoppas jag..
Livet är värdelöst på ren svenska.
Ett rent öppet helvete som jag hatar.
Men den där pytteglöden inom mig får mig att orka..
Den lilla lilla gnistan om att få leva ett bra liv..
Den drömmen.. jag vill ha den.. så grovt grovt mycket, alltså.. tårarna i ögonen när jag skriver det här.
Glöden dog ut ett tag därför gjorde jag så som jag gjorde.
Otänkt och spotant.
Helt otroligt att jag inte hamnat på slutenvård ännu.
Är väl glad för det.. jag orkar ändå ingenting förrutom att ligga hemma just nu.
Är fortfarande dåsig efter oxascanden.
Fick även veta att min mammas kompis blev skjuten i huvudet för två veckor sen öppet på stan..
Mår illa.
Jag hoppas bara på att lidandet tar slut snart.
Jag hoppas bara att min nya medicin ska hjälpa mig på vägen.
Jag hoppas bara att terapin går bättre.
För jag vill leva.
Jag vill inte dö.
Snälla gode gud..
Jag bara orkar inte om det ska fortsätta såhär.
Ingen kan hjälpa mig från mig själv förrutom jag själv.
"Rädsla för att bli övergiven".. Nu har jag svaret..
Jag tänker så mycket på alla andra att jag överger mig själv.
Jag måste sluta överge mig själv..
Hur gör man ens det?
Aja time for bed..i väntan på bättre tider.
Godeftermiddag på er.
Kommentarer
Trackback
