Det är okej att känna hopplöshet.

Japp.
Det där med lycka, att vara glad och känna att det börjar bli bättre.. 
Mormor igen. 
Jag känner hopplöshet. 
Men det är okej, jag intalar mig själv att det kommer lösa sig och att det bara är mina känslor som spökar just nu.
Tankar och känslorna. 
Vad behöver jag i livet just nu?Jag behöver en kram.
Eller stöd. 
Det som existerar just nu är jag och en plåga av ångest. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0