Ångest har många ansikten.

mer och mer sjunker jag.

jag mår sjukt dåligt. 

 

för små saker eller sånt som inte har någon betydelse för andra. 

 

jag har sån dödslängtan. 

det finns liksom ingen utväg. 

jag kommer uppenbarligen alltid leva med den här hemska ångesten.

att alltid känna mig ensam. 

ingen som förstår. 

 

jag orkar inte le längre. 

allt är ansträngande. 

jag är helt i min egna bubbla. 

med önskan att dö. 

 

så känner jag just nu och 90% av övriga tiden. 

ingen märker det.

så damn trött på mig själv. 

 

9 dagar utan att göra något alls. 

nere i svackan igen, den som aldrig tar slut. 

7 år av samma jävla skit. 

Hur jävla många år till ska jag stå ut med det här? 

Jag kan varken gå i skola eller jobba pga av detta.

 

blöder inom mig.