Ångest har många ansikten.

Igår kära läsare var ett öppet helvete för mig.

 

Grät. Hade sån jävla vidrig ångest. 

Allt var svart.

Bröt ihop när morsan klappade lite på mig.

Efter det snackade vi ett tag och allt kom upp som gala. 

Tog en lite högre dos setralin och fick lite och sova på. Så jag somnade väldigt tidigt.

 

Innan det försökte min bästavän få tag på mig och hon var orolig. Så jag bröt ihop yttligare. 

Svarade. Pratade med henne. Hon hade också märkt hur jag betett mig konstigt. 

Men att prata ut och få höra hennes röst gjorde mig gladare än va jag orkat ana. 

 

Är lite av en zombie idag.

Propavan och Setralin får mig att ligga som en döding.

 

jawa. Jag älskar dig. <3