Ångest har många ansikten.

Jag kan varken sova eller lyckas hitta på något som sysselsätter mig. 

Lyssnar för en gångskull på Suicide Silence i brist på annan musik och dricker en starköl. Struntar i och svara på folk, är lite halv isolerad.

 

Låter förvörigt tankarna flyga runt om livet och kärlek. 

 

Jag har bara kommit till en punkt, varför känslan just idag är så stark vet jag inte.

Är hårt inställd på att sluta ta ut allt på mig själv. Sluta skada mig själv trots det hårda livet jag lever. Försöker tänka annourlunda, exempelvis på att det finns folk som har det värre än jag själv.

 

Fast ja, det är inte kul att må så dåligt att man känner sig tvungen att göra en sådan handling mot sig själv för att man ska kunna slappna av.

Men jag vet att jag kan hantera mig själv bättre än såhär och jag blir mer ivrig när folk säger att dem tror på mig.

 

Livet var nog kanske ett snett bättre när jag var i ett förhållande, just på fronten att inte känna sig ensam iallafall. 

För till största del är det lätt för mig att känna mig ensam när jag är singel. Jag firar typ 3 och en halv månad som foreveralone och vad kan jag säga om det? 

-Bisarrt, tråkigt.

- Det är så förbannat segt.

 

Jag är ju så¨van att bli kallad flickvän.

Jo jag saknar att vara i ett förhållande. Men jag är glad att jag lämnade mitt ex. För det gick bara inte.

 

Men vad jag mest saknar..

Dom där kvällarna när man är med den man älskar mest, någon du kan prata med om allt, någon du kan vara ledsen och glad med. Att du kan känna trygghet och tilit. Sova tillsammans, snacka skit. Bara ha det bäst liksom.

 

Jag har iallafall haft tid för mig själv och jag är helt klart redo för något nytt. Men vart är han/hon?

Det har jag ingen susning om. Men jag vet iallafall att jag har slutat ha förhoppningar. Jag bara tar allt dag för dag utan förhoppningar.

Folk kommer och folk går, folk kommer ljuga och svika dig. Folk kommer stampa på dig, men vad gör det?

Det finns fina människor därute som bryr sig och dem slår er andra med hästlängder.

 

Jaja. Fett med snack igen.

Ska ta min ångest i handen och dansa så jag spyr. Ensam i mitt rum.

Så jävla mongo är jag. Haha.