Psyk, borderline, mindfullness.
Har varit vaken hela natten som vanligt, inte en minuts sömn och jag blir tokig.
Måste tvinga mig själv att börja med sömnmedicinen igen så jag bryter den här onda cirkeln och sover ordentligt om nätterna trots att jag hatar att ta dem av anledning att jag är som en zombie halva dagen sen.
Men nu är jag tvungen att hålla mig vaken, en sjukhus säng är påväg hem på leverans och jag är ensam hemma.
Saker jag själv kan göra som egenvård:
1. Hygien är en viktig punkt i det hela. Jag mår dåligt över att vara smutsig. Men när man kan må så dåligt som jag kan gör ibland så är det lätt hänt att jag blir sängliggandes i flera dagar utan att duscha/byta kläder vilket förvärrar allt mer än nödvändigt.
2. Sömn.
Som jag sa tidigare så är sömnen bland det viktigaste för att må bra. Tappar humöret väldigt lätt när jag inte sover ordentligt.
3. Undervika alkohl/droger.
Självklart blir detta intressant för nyfikna människor som ständigt undrar om jag går på droger. Svaret blir NEJ.
Har dock testat och ångrar mig idag. Alkoholen är dock en helt annan sak, jag dricker väldigt mycket svar ja.
Inte något jag heller underviker. Men jag borde egentligen tagga ner på spriten eftersom jag klickar och kan bli aggresiv/våldsam. Men allt beror självklart på vilka människor jag umgås med och hur jag mår.
4. Mindfullness.
Ska ta fram hela min pärm med mina behandlingspapper och använda mig utav mina färdigheter.
Jag har inga möten förrän den 20 september,
Visst finns AKUT PSYK om det skulle "krisa" men vad hjälper det mig?
Fick smällen i ansiktet en gång när jag var i akut att få prata med någon, ringde upp dem mitt i natten och förklarade hur grova ångestattacker jag fick, hade överdoserat och hade självmordstankar.
Svaret jag fick var att jag kunde gå ut på promenad och "rensa tankarna".
Jag kände mig djupt kränkt. Där satt jag som en idiot i telefon med gråten i halsen och hade precis berättat att jag inte ville leva längre när dem bara var allmänt "k bry".
Det slutade med en uppskuren arm och massa piller helt inställd på att jag skulle dö.
Jag är en svag person, men ändå inte.
Jag hoppas människor lär sig att ta mig för den jag är, trots mina svårigheter.
Längtar så mycket tills den dagen jag inte uppfyller kriterierna för borderlinepersonlighetsstörning.
Den dagen jag anses vara "frisk".
Jag har aldrig längtat så mycket.
Jag hatar verkligen livet som högkänslig.
Jag vill ha känslor som normala människor.
Inte vara den jag är. Jag har så svårt att acceptera det.
Men jag har inget val, jag måste acceptera det, men jag behöver inte gilla det.
Har varit skadefri över 3 veckor nu.
Grattis. Sist var det ett halvår. Gången innan det några veckor. Innan det 8 månader. Förut var det varje dag.
Åh. Jag vill klara mig, vill aldrig röra ett rakblad igen.
Kommentarer
Trackback
