Psykriatrin.

Som jag skrev tidigare så ska jag ju träffa min läkare imorgon för att få lite nya mediciner på recept, jag har tid runt två och vaknar nu. 
Mottagningen har jag gått på sen jag var arton och hade världens bästa psykoterapuet som jag berättade hela mitt liv för, hon är den där personen inom psyk som alla vill ha och inte den pålästa typen. 
 
Hon var en medmänniska och det fanns tillfällen hon kunde krama om mig, gråta med mig, till och med dra ut på tiden för min skull. 
Carina var min räddning och gud vad jag tyckte om henne, jag sa faktiskt någon dag att jag älskade henne.
 
Sen helt plötsligt får jag bara hem ett brev där hon skriver att jag inte får ha kvar henne som samtalsledare och blivit fryst från min DBT behandling för att jag hade ställt in två möten på sträck när hon visste vilket jobb jag hade hemma med mormor som gick igenom rena helvetet och behövde min hjälp.
När det beskedet kom så rev jag sönder brevet och brast ut i tårar, hela min värld rasade jag tog det fruktansvärt hårt och väldigt personligt.
 
Tänk nu om jag ser henne när jag sitter och väntar på att få komma in till läkaren?
Jag vet inte om jag skulle gråta, bli förbannad eller känna mig allmänt obekväm men jag hoppas att jag slipper se henne för mitt eget bästa. 
 
Jag gillar inte min nya läkare jag har eftersom hon är en sån typ av människa som alltid skrattar och skojar till precis allting. Dessutom vill hon alltid innan vi börjar prata att jag ska dra upp ärmen så hon får se om jag har skurit mig på senare tid.
Hon brukar alltid skaka på huvudet och säga : "Inte bra inte bra"
"MEN NEHE DET MENAR DU INTE?"
Tror hon att jag gör så mot mig själv för skojsskull? 
 
Nej men..
Önska mig lycka till mer eller mindre för det kan behövas om inte annat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0