Snurrigt beteende, nya mediciner och en ny kamp.
Jag har varit lite off dessa dagar och därför har jag inte skrivit något överhuvudtaget.
Var ute för några dagar sen och jag blev bokstavligt talat sjukt berusad, spydde ner hela min jacka på tunnelbanan, hade ingen aning om vart jag var eller vad jag ens hette.
Fick sitta ner på en bänk och satt där säkert en timme och höll på att däcka när jag i ren panik försökte ringa runt till folk för att få hjälp.
Såg snuten vandra lite längre bort och det var bara för mig att ställa mig upp och gå därifrån, lyckades ta mig till en taxi och morsan mötte upp mig sen var allt svart.
Vaknade upp i min säng och var ganska så förvånad över att jag ens lyckats ta mig hem.
Efter det vart jag nedstämd och jag vet faktiskt inte varför, det höll i över två dagar.
Kände allmänt "jag orkar inte" så jag var nere och ville helst inte prata med någon.
Hade för första gången på länge sug efter att skada mig men tänkte hela tiden att det inte är värt det så jag höll mig, hursomhelst så släppte det lite idag och varför vet jag inte heller men jag är tacksam.
Så nu hoppar jag innerligt att mitt glada humör håller i sig så länge som det är möjligt.
Dessutom är jag nu snart inne på DAG 3 som nykter.
Blir som sagt att ta det lugnt ett tag nu, blir inga vilda fyllor.
Försökte väl framföra det på facebook men väldigt många tog det oseriöst och drev till det istället.. Vilket gjorde att jag tog bort statusen helt, haha.
Läkarbesöket:
Ja som nästan alla vet så tycker jag verkligen inte om min nya läkare, eftersom hon aldrig verkar minnas vad vi pratar om på våra möten då hon alltid ringer mig dagen efter och ställer liknande frågor som hon redan fått svar på kanske tio gånger.
Har mer eller mindre bara skit mediciner nu då hon vägrar skriva ut sånt jag verkligen är i behov utav för att hon är rädd att jag överdoserar/försöker ta livet av mig med medicinerna.
Väldigt lustig är hon. Om jag vill begå självmord så är det väl bara att hoppa från en klippa, varför strula till det mer än nödvändigt liksom?
Jag har hämtat ut massa andra mediciner som jag har fått på recept tidigare som jag inte brytt mig om, så nu kombinerar jag lite som jag vill eftersom idioten inte ger mig det jag vill ha.
Det nya jag fått nu (Fluanxol) fick jag gråta mig till. Jag vill ha en ny läkare som förstår mig, så finns det sjääälvklart bara en på den där ruttna mottagningen.
Så himla trött på att behöva dalta runt liksom, kan man inte bara bli hörd? Nej nej självklart INTE.
Ville dessutom få tillbaka min psykoterapuet jag hade förr så jag kan komma och ventilera mig kanske en gång i veckan men NEJ.
"Du kommer aldrig klara utav det, för att du inte lyckas hålla dig nykter. Det är ingen ide att ens försöka längre" Hon vill inte ta emot dig.
Kände man sig förnedrad eller? Nejnej inte alls.
Aja skitsamma.
Jaja.
Slutsnackat för min del.
Jag hoppas ni har det bättre än bäst, för det förtjänar ni!
Kommentarer
Postat av: Angelica
Jag är också diagnostiserad till borderline. Har även ADD. Men jag ger inte upp i första taget. Jag kämpar för dagen även om jag har negativa tankar ibland. Dock så behöver jag komma igång med min DBT behandling. Men det är 6 månaders väntetid.. Man hinner fan ta livet av sig innan man kommer dit liksom.. Förstår inte varför det ska vara sådan väntetid.. :/
Meen keep your head up! :D
/Stenis flickvän :D
Trackback
