Ångest har många ansikten.

Sitter för första gången på länge ensam på mitt rum och lyssnar lite på musik, känns skumt att vara i sin ensamhet igen efter så lång tid med sällskap.

Jag har varit med min flickvän i ca en vecka och det har varit bra, lite romantik till och från och vi firade även 4 månader tillsammans iförrgår, kan inte fatta vart tiden flygit iväg.

 

Kortfattat?

Mja.. träffat lite av mina, mestadels har vi haft egen tid ihop. 

Gått på promenader, rullat i stan, vi var ute i onsdags och drack lite. --> Det gick bra ett tag men det ända med oss två är att vi kanske inte är sams alla gånger när alkohol flödar och jag var väl inte så värst stabil gällande det heller.

Men åtminstående fick min bästavän träffa henne äntligen, har gått ut med katten på lååånga nattpromenader, spelat fotboll två på natten, "snöbollskrig" - biljard!

Haft myskvällar och massa annat.. Alltså något som jag iallafall behövde. 

 

 

Måendet är något jag fått kämpa med ordentligt, har haft grövre humörsvängningar och har gjort illa mig själv. Alltså åkte jag ganska gravt ner på botten och jag försöker kämpa mig upp och inte hamna i något som jag självkallar för "isolerings:modet" - Jag måste göra något i veckan, vad som helst, träffa några, hitta på något annars är risken att jag går hemma och sitter på rummet väldigt stor och då träder det större risker för mer självskador och att det kanske går så långt att jag faller ner i depressioner och det är oftast då jag kommer in på jobbiga tankar om att "inte orka leva". Svartvitt tänkande. Det sjuka flyter på ganska så bra..

Att sova själv inatt är något jag gärna hade sluppit, jag saknar henne lite.

Gråter ganska titt som tätt nu om dagarna utan att jag kan kontrollera det därför kommer det vara jobbigt att åka buss nu känner jag, speciellt om jag nu blir gråtfärdig vilket jag inte vill.

SÅ med andra ord är jag i en mindre uppskattad tid i livet. 

Svackan kommer dock gå över det vet jag, hur många gånger tidigare har jag inte suttit där jag sitter nu?

 

Well.. nu vet ni. 

Såhär känner jag just nu, kaos mer eller mindre.

För mycket känslor och tankar som snurrar.