Puh.

Denna höst har varit så trög, har mått något så fruktansvärt dåligt sista månaden men om jag vågar lita på mitt egna mående för en gångskull så känns det en aning lättare.

Är rädd för att jag ska vara lite hypomanisk men det känns inte som det den här gången.

Har stått ut med mycket den här senaste tiden men jag har åtminstående vågat prata om saker som tynger ned mig, både inom vänskap och familj.
Rätt ut saker som jag bara innan struntat i mer eller mindre, vågat stå upp för mig själv och kriga in i det sista.
Jag vet att det har varit mycket alkohol med i bilden även denna sommar/höst men jag är en liten periodare gällande det där och lär alltid vara. 

Men ska återgå till min terapi på tisdag, sätta upp några nya mål eftersom mina förra inte höll. 
Något måste hända. 
Och hur segt det än går så kommer jag inte ge upp och sen får folk tycka och tänka vad dem vill.

Wow. Fastnade någorlunda på bild btw.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0