Ångest har många ansikten.

Hade högsta volymen på telefonen eftersom mobila teamet skulle ringa runt tolv men tror ni jag har vaknat? 

Nope.

Som ni förstått har jag en period nu där jag åker mellan "jag vill inte leva" - "livet är underbart"

Därför uppskattar jag faktiskt samtalen därifrån eftersom jag fått turen att prata med en underbar person som verkligen lyssnar. 

Varför dem ringer två gånger om dagen är ju pågrund av mina suicide tankar och jag har godkänt att det är okej att dem ringer varje kväll runt 22.. Då innan min ångest börjar slå in. Det kanske underlättar till natten.

Har iallafall fått en ny akut tid hos min läkare på tisdag och jag kan räkna ut mellan tårna vad det handlar om. 

Det är då jag ställs till svar angående inläggningen igen, iofs fick jag veta idag att det inte blir en tvångsinläggning utan frivillig isåfall. 

Om jag skulle skada mig igen innan tisdag så kommer jag gå med på att bli inlagd.

Dock får jag inte ligga inne förlänge eftersom det lätt kan bli en "ohälsosam trygghet". 

Just det där med att man helt plötsligt har personal som finns där för en dygnet runt, att man får mediciner och att livet faktiskt blir stilla stående för ett tag. Allt som händer utanför dessa låsta dörrar har ingen betydelse. 

Inte bra då jag inte har någon specifik här ute som kan "ta hand om mig" på samma sätt som där.

Sen blir ingen botad av att ligga på sjukhus, men att det kanske är bra om man vill slita sig ifrån ett destruktivt mående för stunden. 

Trodde bara att dem på mobila teamet ville mig illa, men tvärtom.. 

Dem vill finnas så jag kan undervika en inläggning och fortsätta kämpa så jag klarar mig här ute. 

Ska göra upp en plan med dem och min ssk så jag har ständig kontakt även med dem, dagligen.

Vaknade iallafall nu när dem ringde igen så satt ett bra tag i samtal och bara pratade om allt och ingenting. 

Hann berätta om mina största problem, om mina upp och ner svängar, alkoholen, tankarna, stressen.

Han var förstående, dömde inte, var oerhört trevlig, allvarlig men ändå oerhört empatisk. 

Helt sjukt vad ångesten släpptes från mina axlar för stunden.

Behöver dock mina nya mediciner så jag blir någorlunda stabil.. Ganska omgående. Men det är alldeles för dyrt.

30 piller kostar lite över 500kr.

Så jag får överleva utan dem några dagar till men det fixar jag.

Tills dess.. Andas, kämpa och fortsätta försöka leva.