Ångest har många ansikten.

Humöret svänger på minuter, sekunder,  jag vet att känslan och det jag har inom mig just nu kommer avta snart.

Att snart kommer jag le, skratta och vara uppåt "som vanligt" men det är stunden nu som slaktar mig.

 

Men är nervös inför imorgon, inför mötet, vad som sägs. 

Det känns som att någon som väger 500 kg sitter över mitt bröst, det är svårt och andas pågrund av all ångest som plötsligt uppstod från nowhere.

 

Allt jag försöker göra nu är att tänka "Det går över, det går över, det går över."  - För jag vet att det gör det.

Men kan inte hjälpa att det gör så ont inombords.