Ångest har många ansikten.

Det började svänga för mig rätt hårt i fredags och sen den dagen rasade allt för mig skulle jag vilja påstå. 

Jag blev deprimerad, grät mig till sömns och kände tomhet samt hopplösthet ända från tårna upp till toppen från det att jag vaknade till det att jag somnade. 

 

Igår natt var nog värst, hade suicidal tankar och ville ingenting hellre än att skada mig själv för att lätta på både trycket och dem jobbiga tankarna som cirkulerade i huvudet hela tiden men någonstans så kände jag att det inte var värt i längden vilket betyder att jag inte gjorde någonting förrutom att gråta lite mer. 

Lyckades iallafall somna tillslut tack och lov.

 

Idag var jag på ett möte som jag absolut inte ångrar någonstans att jag traskade iväg på, gick dit med världens klump i magen och lämnade stället som om en tusen kilos sten ramlat ned från mina axlar.

Fick oehört mycket hjälp och kommer göra allt i min makt nu för att få saker att gå igenom så saker och ting börjar rulla på.

Jag vet redan hur tufft det kommer att bli men jag måste göra detta för att komma igång någonstans, det som är jobbigt är allt pappersarbete som väntar och alla möten som kommer att dyka upp men vad gör man inte för att försöka sträva efter ett bättre liv. 

 

Men jag måste erkänna att allt kaotiskt runt omkring mig samt ett behov av att sörja under tiden absolut inte är det enklaste jag varit med om, speciellt inte när man är ensam och måste ta ALLT ansvar på sina axlar och det är inte lite heller.

Sen vet jag inte hur jag kommer att påverkas av mina återigen nya mediciner som jag ska hämta ut på torsdag, men jag får helt enkelt se.

Ska även jaga personligt ombud så jag har någon som kan pusha mig när jag måste gå på möten, komma i kontakt med myndigheter och liknande eftersom jag har så extremt svårt för att prata pågrund av min sociala fobi. 

 

En dag vet jag att jag kommer stå där starkare än någonsin med ett leende på mina läppar och ge mig själv en klapp på axeln för att jag klarade det som jag själv trodde skulle bli min död.