Ångest har många ansikten.

Allting ser ut som det brukar, jag har kommit in i rutin, småsaker händer faktiskt.

Sålänge jag sköter mig så vinner jag på det i slutändan.

 

Har stödsamtal på avdelningen varje dag, delar rum med en söt tant och har typ fått en tjej att prata med härinne.

Precis börjat gymma, fått tillstånd att få vara ute i friheten i två timmar utan personal samt få gå ut och röka utan att behöva ha dem hängandes efter mig.

 

Igår svackade jag lite, tog för mycket behovsmedicin så får istället höjning på lyrican som faktiskt är helt underbar mot min ångest.

Imorgon har jag möte klockan tio med alla möjliga, soc, sjuksköterskan, läkaren, nån studievägledare.

Jag vet inte vad som händer eller vad som väntas but i got a good feeling bout this.

 

Jag hoppas iallafall på en förbätting i mitt liv och för att det ska kunna hända så måste jag stå ut med tanken av att detta ställe förnärvarande är mitt "hem".

 

Har iallafall en permission på lördag, fem timmars frihet.. helt tokigt. Jag vet exakt vem jag vill spendera den med!!

Eller också försöker jag träffa så många som möjligt, jag vet inte blir hype av tanken. Vill ha lördag nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu.